RISKNYTT 2001: 2-3
Nyhetsblad för Riskkollegiet - svensk förening för riskvetenskap

Några rader från ordföranden

Valet av styrelse i april år 2001 innebar att de nya stadgarna för Riskkollegiet för första gången kunde tillämpas fullt ut. Fler personer än tidigare har blivit engagerade. Därmed har ytterligare kompetens kunnat tas tillvara för styrelsearbetet. Vi är många som är nykomlingar. Det har tagit litet tid för oss att komma igång med att bygga vidare på den grund som lagts sedan Riskkollegiet bildades år 1988. Mer om detta längre fram!

Det ligger ju i sakens natur att personer som länge varit aktiva i styrelsen för en ideell förening så småningom vill få tid för annat. Detta drabbade Riskkollegiet särskilt hårt i våras, när inte mindre än tre av de tidigare fem ledamöterna i styrelsen avböjde återval. Jag syftar på Gunnar Bengtsson, Carin Sundström-Frisk och Ulla Swarén. Carin har ju varit en av stöttepelarna inom styrelsen ända sedan år 1992 och Gunnar sedan år 1999.

Ett särskilt tack vill jag rikta till Ulla (styrelseledamot sedan år 1994) som haft den svåra uppgiften att som ordförande åren 1998 - 2001 dels hantera övergången mellan två skeden av Riskkollegiets verksamhet, dels se till att föreningens utåtriktade verksamhet kunde behålla sin traditionellt höga ambitionsnivå. Som ny ordförande har jag haft särskilda möjligheter att i efterhand se hur mycket arbete och tid som Du har lagt ner på föreningens utåtriktade evenemang och på att styrelsearbetet ska fungera i praktiken. Inte minst har uppgiften som redaktör för Risknytt ställt krav på ett stort engagemang. Jag vill gärna använda de här raderna för att på hela Riskkollegiets vägnar tacka Dig för all tid och kraft som Du har lagt ner på vår förening. Dessutom vill jag personligen tacka Ulla för all hjälp till mig i samband med skiftet av ordförande!

I den nya styrelsen om nio personer (inklusive suppleanter och doktorandombud) återfinns alltså endast två (Ann Enander och Sven-Ove Hansson) från förra mandatperioden. Hittills har vi träffats tre gånger (i maj, juni och augusti). För att Riskkollegiet också i framtiden skall kunna erbjuda attraktiva arrangemang, prioriterar vi arbetet med att långsiktigt stärka föreningens ekonomiska ställning.

Inom kort kommer det att finnas ett aktualiserat informationsblad, som översiktligt beskriver föreningens syfte och verksamhet samt innehåller information om hur man blir medlem. Vår hemsida (www.riskkollegiet.nu) kommer att förbättras och hållas mer aktuell. Kostnaderna för detta kan hållas på en låg nivå tack vare att vi har lyckats engagera en av våra medlemmar, Marcus Abrahamsson (doktorand vid LTH Brandteknik, Lund), som webbredaktör.

Med dessa verktyg i handen kommer styrelsen att söka kontakt med institutioner och sammanslutningar av olika slag, som vi bedömer kan ha intresse av Riskkollegiets verksamhet och är villiga att ge ekonomiskt stöd. De många kompetensområden som finns företrädda bland våra medlemmar och den kontaktyta som medlemmarna utgör bör vara goda argument. Idag kan vi räkna tre sådana stödjande organisationer, nämligen Kemikalieinspektionen, Räddningsverket och Strålskyddsinstitutet, som var och en bidrar med 10 000 kr per år. Men styrelsens kontaktnät - och kanske också uppslagsrikedom - är inte tillräckligt för att utvidga denna krets i sådan utsträckning som behövs. Jag vill gärna få uppslag från våra medlemmar om organisationer och sammanslutningar - och varför inte även företag med inriktning på att begränsa risker - som ni tror kan intresseras för föreningens verksamhet. Hör alltså av er, gärna på e-post så tar jag kontakt för närmare diskussion!

Naturligtvis behöver vi också bli fler medlemmar! Ett sätt kan vara att alla nuvarande medlemmar uppmärksammar personer i det egna nätverket på att Riskkollegiet finns och hänvisar till vår hemsida (www.riskkollegiet.nu) för ytterligare information. Exemplar av det ovan nämnda informationsbladet kommer att skickas ut till alla medlemmar. Sprid gärna kopior!

Utökningen av styrelsen har också inneburit att ordföranden inte som hittills automatiskt behövt ta på sig uppgiften som redaktör för Risknytt. Jag räknar med att det ska visa sig möjligt att inom styrelsen finna någon som är villig att sköta Risknytt. Som framgår av annan plats i detta nummer har Marie Haag-Grönlund åtagit sig att redigera detta nummer.

Huvudansvaret för att förbereda och genomföra olika arrangemang kommer att växla mellan styrelsens ledamöter.

Hittills har vi planerat följande. Höstens första medlemsmöte blir torsdag 27 september 2001 kl. 16.00 på temat Risk ur ett folkhälsoperspektiv (när detta läses har kallelser sänts ut och information också lagts ut på vår hemsida). Nästa medlemsmöte planeras äga rum måndag 12 november 2001 kl. 16.00 i Stock-holm på temat Mitt perspektiv på risk. Vi hoppas på medverkan av så många som möjligt av ledamöterna i kollegiets vetenskapliga råd vid det tillfället - timmarna före medlemsmötet kommer styrelsen och vetenskapliga rådet att träffas för att diskutera oss fram till hur vi bäst kan samverka. En kallelse med detaljerad information kommer senare.

Styrelsen bedömer att Riskkollegiets arrangemang för medlemmarna kan vinna på att i ökad omfattning anordnas i samverkan med andra organisationer. Formerna för en sådan samverkan får anpassas till vad som är lämpligt i varje särskilt fall. Kontakta mig gärna med uppslag (jfr ovan)!

/ Olof Söderberg

Presentation av styrelsen

En styrelse med följande sammansättning valdes vid årsmötet den 23 april 2001:

Olof Söderberg, ordförande
Olof är fil.dr i statskunskap och har sedan mitten av 1980-talet arbetat med frågorna kring en långsiktigt säker hantering av avfallet från våra kärnkraftverk. Olof är idag knuten till Miljödepartementet som särskild rådgivare till regeringen inom kärnavfallsorådet, verksam inom KASAM (Statens råd för kärnavfallsfrågor) samt ordförande i Kärnavfallsfondens styrelse.

Sven Ove Hansson, vice ordförande
Sven Ove har varit ledamot i Riskkollegiets styrelse sedan starten. Han är professor i filosofi vid KTH, och forskar bl a om moralfilosofiska och beslutsteoretiska aspekter på risk.

Titus Kyrklund, sekreterare
Titus är biolog med doktorsexamen inom experimentell toxikologi med arbetsmiljöinriktning. Han har varit verksam på Livsmedelsverket och sedan på Naturvårdsverket, där han nu är ansvarig för forskningsfrågor inom det toxikologiska området och bl a har medverkat i olika rapporter som rör riskbedömningar, samt i sekretariatet till Miljöhälsoutredningen.

Misse Wester-Herber, kassör
Misse är ny kassör inom Riskkollegiet. Misse är doktorand i psykologi vid forskningscentrum Människa-Teknik-Miljö (MTM), Örebro universitet, och i sin avhandling tittar hon på faktorer so
m kan underlätta eller försvåra riskkommunikation mellan olika aktörer.

Ann Enander, ledamot
Ann, som blev invald i styrelsen 1998, är leg. psykolog och laborator vid Försvarshögskolans Ledarskapsinstitution. Hon forskar och undervisar om människors reaktioner i risk- och krissituationer, med särskilt fokus på kommunikation och ledarskap vid samhällskriser.

Jana Truedsson, doktorandombud
Jana är ny representant i styrelsen men är just nu föräldraledig från detta uppdrag. Jana är doktorand på Centrum för Riskforskning vid Handelshögskolan i Stockholm och forskar på individuella processer bakom riskupplevelser, framför allt till olika teknologier.

Christina Rudén, doktorandombud
Christina är adjungerad styrelseledamot och ersätter Jana Truedsson som är föräldraledig. Christina är sedan 1999 doktorand i toxikologi på IMM samt på filosofienheten, KTH. Christina specialiserar sig inom området regulatorisk toxikologi, dvs. på frågeställningar som rör bedömning och hantering av kemiska hälsorisker.

Sten Grapengiesser, suppleant
Sten är ny i styrelsen och jobbar som projektledare inom SSIs biståndsprojekt i Central- och Östeuropa. Syftet är att bygga upp mottagarländernas lagstiftning, myndighetsverksamhet och kompetens på strålskyddsområdet. Sten var i många år chef för SSIs röntgenkontrollavdelning med ansvar för regelskrivning, tillsyn, information mm om apparatalstrad joniserande strålning - främst medicinsk radiologi.

Marie Haag Grönlund, suppleant
Marie, som är ny i styrelsen, är toxikolog på AstraZeneca med ansvar för arbetsmiljörelaterade toxikologiska bedömningar. Hon har dessförinnan jobbat teoretiskt och praktiskt med riskbedömning av kemiska substanser på Institutet för Miljömedicin, där hon också disputerade inom området "PCBer och cancer".

Dick Hedberg, suppleant
Dick är ny i styrelsen och har en bakgrund som forskare vid Stockholms
Universitet, där han disputerat i geologi. Han har arbetat i den svenska forskningsrådsorganisationen som programansvarig för geovetenskaper och är nu anställd på Kungliga Vetenskapsakademien som miljösekreterare och dessutom som exekutiv sekreterare i polarforskningskommittén.

******************


The 2001 Lindell Honorary Lecture

The 2001 Lindell Honorary Lecture hölls den 23 april i direkt anslutning till fö-reningens årsmöte. Huvudtalare var professor Roger E. Kasperson, Executive Director, Stockholm Environmental Institute, och temat var

Populations at risk: Factors increasing vulnerability to environmental change

Riskanalys av miljöeffekter har hittills i stort sett omfattat skador av miljöförstörande ämnen. Väldigt lite av analysen har inriktats på multipla stressfaktorer som drabbar de mest känsliga populationerna eller de sociala och ekonomiska faktorer som påverkar förmågan att hantera och motverka stressfaktorer i miljön.

Professor Kasperson inledde med att ge en överblick över olika definitioner på begreppet "vulnerability". Enligt 1 av 18 (!) olika definitioner som presenterades, förklaras "vulnerability" med ett systems negativa reaktion på förekomst av skadliga faktorer. Graden och typen av negativ reaktion styrs av systemets kapacitet att absorbera och återhämta sig från skadan. Flera olika komponenter bidrar alltså till "vulnerability"; biologiska varelser och ekosystem uppvisar olika känslighet för förändringar i omgivningen, men risken för skada påverkas dessutom av förmågan att svara på de förändrade förutsättningarna. Systemen kan svara med anpassning till de nya förutsättningarna eller med speciella åtgärder för att hantera de skadliga effekterna.

Naturliga katastrofer såsom översvämningar, vulkanutbrott och jordbävningar får inte samma effekter överallt i världen. I utvecklingsländer är förlorade liv den allvarligaste konsekvensen av dessa katastrofer, medan de i den industrialiserade världen fr a leder till ekonomiska förluster. Orsaken till skadans karaktär är inte att antalet skadliga händelser är olika - variationen i känslighet beror i detta fall på faktorer som populationstäthet i U-länder och högre ekonomiska värden i I-länderna.

Då man studerade miljöförstöringens konsekvenser för levnadsstandarden i olika regioner konstaterades att ökad miljöförstöring mot förmodan inte orsakade lägre livskvalitet/levnadsstandard. Detaljstudier visade att det sker en polarisering, så att vissa grupper får det bra medan fattiga delar av befolkningen får det ännu svårare.

Professor Kasperson avslutade med att räkna upp ett antal problem som återstår innan man kan analysera känslighet på ett mer strukturerat och vetenskapligt sätt. Multipla faktorer bidrar till stressen och det är inte tillräckligt att studera en effekt i taget, men ännu finns inget sätt att analysera multipla stressfaktorer. Man måste också tydliggöra den direkta orsaken till systemens känslighet; stressfaktorerna och/eller den individuella känsligheten. Ett ytterligare dilemma är att experter inom ekologi och sociala vetenskaper ännu inte samarbetar, trots att ett tvärvetenskapligt tänkande är avgörande för forskningsframgångar inom detta område. Känslighet måste vidare ses som ett dynamiskt snarare än ett statiskt tillstånd. Åtgärder som vidtas för att svara mot stressen förändrar stressens karaktär, och objektet som studeras förändras därför kontinuerligt. Slutligen påverkar globala beslut små regioner mycket olika, beroende på lokala förutsättningar, och de globala besluten kan därför i vissa fall skapa stor negativ stress på det lokala planet.

Stora forskningsprogram behövs för att öka kunskapen inom området, men dessvärre finns även ett gap mellan det som är vetenskapligt känt och de metoder som används i praktiken.

Professor Malin Falkenmark, Stockholm International Water Institute, talade under rubriken "Multiple water related stresses in hunger stricken developing regions".

Professor Falkenmark fokuserade på speciella riskpopulationer med avseende på vattenstress. De mest utsatta regionerna i världen är södra Asien och Afrika söder om Sahara. I dessa delar av världen är näringsintaget för lågt, vilket till stor del kan förklaras med vattenstress. Från rotzonen tas vatten upp och förbrukas av växterna, lång tids torka försämrar skördarna. Vattnet i floder och vattensamlingar avdunstar snabbt p.g.a. det varma klimatet, och regelbundna långa torrperioder påverkar situationen negativt. Urlakning förstärker problemen ytterligare.

Ökad vattenstress i redan utsatta områden kan förväntas p.g.a. mindre nederbörd som konsekvens av klimatförändringar. Den växande befolkningen kommer dessutom att leda till ökad vattenkonsumtion, vilket ytterligare förstärks av en förbättrad levnadsstandard. Föroreningar från städer, industrier och jordbruk kommer dessutom att försämra vattenkvaliteten.

Gunnar Bengtsson, generaldirektör för Kemikalieinspektionen, talade under rubriken "Factors influencing children's vulnerability to pesticide poisoning" och fokuserade speciellt på barns exponering för bekämpningsmedel i utvecklingsländer.

Av de barn som föds i u-länder, dör ca 1 på 1000 p.g.a. bekämpningsmedelsförgiftning och många fler drabbas av förgiftningsskador. Dödligheten är ca 1000 gånger högre än i Sverige. Flera faktorer bidrar denna känslighet. I varma länder förekommer ofta många skadedjur och pesticider används därför i hög grad. Billiga bekämpningmedel och dålig skyddsutrustning används. Kunskapen om toxiska effekter är dålig och sjukvården når inte upp till västerländsk standard. Beteendet hos barn, med lek på mark och golv samt fingrar och föremål i munnen, bidrar till högre intag än för vuxna. Barn har annorlunda fysiologi än vuxna tex högre tarmabsorption av nitrater hos nyfödda och bly hos små barn, samt avsaknad av blod-hjärnbarriären hos nyfödda. Barn kan även vara mer känsliga under en viss del av utvecklingen t.ex. under fosterstadiet. Sjuka eller undernärda barn är i allmänhet känsliga för skadliga ämnen. Polymorfism (olika varianter av gener) är olika i olika populationer, vilket påverkar effekten av exponeringen.

Publiken fick därefter tillfälle att ställa frågor och delta i debatten. Gunnar Bengtsson konstaterade att bedömning av kemiska risker i ett längre perspektiv mycket sällan görs. En central fråga i detta sammanhang är: Hur definieras egentligen välstånd? På frågan om vulnerability verkligen är viktigt, svarade professor Kasperson att man snarare borde börja med att titta på vilka grupper som är mest känsliga än att fokusera på skadans art. Många känsliga grupper är inte synliga pga att det inte finns någon som för deras talan. Gunnar Bengtsson hänvisade till vårt sociala ansvar och vår solidaritet som understryks i Agenda 21. Professor Falkenmark menade dock att det krävs en känsla av kris för att något drastiskt ska hända inom detta forskningsområde.
/Marie Haag Grönlund

******************

Riskkollegiets symposium om stressrelaterade risker

I samband med symposiet "Stressrelaterade risker" i december förra året, lämnade föreläsarna förslag på litteratur för den som ville lära mer. Här kommer listan på den litteratur som delades ut på seminariet samt några ytterligare alster.

Avsikten med symposiet var att reda ut begreppen och belysa den multifaktoriella bakgrunden till fenomenet stress. Högkvalitativa föreläsningar presenterades av professor Töres Theorell, IPM, Karolinska Institutet, på temat "Stressorer och biologi", av docent Annika Härenstam, Arbetslivsinstitutet, som talade under rubriken "Moderna arbets- och livsvillkor för kvinnor och män - ett helhetsperspektiv", samt av docent Peter Nilsson, Universitetssjukhuset i Malmö, med titeln "Humana stressreaktioner i ett socialt samt evolutionsmedicinskt perspektiv".


Litteratur:
Theorell T et al. Decision Latitude, Job Strain, and Mycardial Infarction: A Study of Working Men in Stockholm. Amercian Journal of Public Health. 1998;88: 382-388.
Theorell T. Fighting for and losing or gaining conrol in life. Acta Physiologica Scandinavia. 1997;161 Suppl 640, 107-111.
Härenstam Annika: MOA. Moderna arbets- och livsvillkor för kvinnor och män. Arbetslivsinstitutet, 2000. 9 sid.
Nilsson P . Tidigt åldrande - modell för samspel mellan arv och miljö. Läkartid-ningen, vol 95, nr 26-27: 3058-3060.
Nilsson P. Premature Ageing: The Link Between Psychosocial Risk Factors and Disease Medical Hypothesis 1996; 47, 39-42.
Forskningsrådsnämnden Jäktad, pressad, utbränd? FRN 2000. (populär-vetenskaplig kunskapsöversikt där framstående svenska stressforskar diskuterar strategier mot skadlig stress).
/Carin Sundström-Frisk

******************

Vad gör doktoranderna?
Bidrag från tre medlemmar i Riskkollegiets Doktorandgrupp

Med celler som verktyg i riskforskningen
Mattias Öberg
Riskrelaterad forskning är och måste vara mångfacetterad och komplex. För att få ta del i detta spännande forskningsfält har jag valt att genomföra min forskarutbildning vid Institutet för Miljömedicin (Karolinska Institutet). På campusområdet i Solna studerar och utvecklar jag användbarheten av odlade celler i riskkaraktärisering och värdering av persistenta miljögifter. Det handlar om att skapa matematiska modeller som kopplar samman kemiska strukturer med biologiska effekter, men också om att optimera metoder för att utvärdera mark och livsmedel där miljögifter kan förekomma. Celler har många fördelar, de är enklare att arbeta med än möss och råttor, samtidigt ger celler mer specifika svar. Det gäller bara att ställa rätt frågor. Vid sidan om mitt projekt uppskattar jag den direkta tillämpningen av mina erfarenheter som jag får möjlighet till. Att delta i utredningar och remisser ger insikter i beslutsfattande och samhällsbyggnad, men i kommunikationen med de privatpersoner som ringer efter olika larmrapporter blir riskbegreppet som tydligast. Man måste snabbt kunna växla perspektiv från kemiska strukturer till flammskyddade datorer till amning. I kommunikationen med såväl statliga organ som oroliga mammor har jag insett att det sällan finns plats för snabba enkla svar. Det handlar återigen snarare om att kunna ställa rätt frågor. E-post: mattias.oberg@imm.ki


The Principle of Maximizing Expected Utility - A Normative Analysis
Martin Peterson
Det dominerande paradigmet för beslut i riskfrågor är att väga risk mot förväntad nytta. Den normativa idé som ligger till grund för detta avvägningstänkande brukar beslutsteoretikerna kalla för principen om maximering av förväntad nytta. Enligt principen om maximering av förväntad nytta handlar en agent, t ex samhället, rätt om och endast om han eller hon utför en handling där summan av de möjliga utfallens värde viktat med deras sannolikhet är minst lika stor som för varje alternativ handling. Detta är den metod som ligger till grund för de gängse standardmetoderna för riskanalys.

Allt sedan principen om maximering av förväntad nytta först formulerade på 1600-talet har det framförts ett flertal argument såväl för som mot dess normativa rimlighet. Det övergripande syftet med min avhandling är att mer i detalj undersöka hållbarhet och relevans hos några av de argument som talar för respektive mot principen om förväntad nyttomaximering, samt att själv utveckla något eller några argument för eller mot principen.

Av särskilt intresse är principens rimlighet då mycket osannolika händelser är inblandade, t ex kärnkraftshaverier. Bör sådana osannolika händelser försummas, vilket förespråkarna av den s.k. De Minimis-principen hävdar. Eller bör man beräkna förväntad nytta på traditionellt sätt även här?

Arbetet finansieras av Riksbankens Jubileumsfond inom ramen för projektet Neglected Risks. Min handledare är professor Sven Ove Hansson, KTH. E-post: martinp@infra.kth.se

Riskanalyser och behandling av osäkerheter
Marcus Abrahamsson
Efter min grundexamen som brandingenjör arbetade jag under ett par år som konsult med byggnadstekniskt brandskydd samt riskanalyser av tekniska system som huvudområde. Sommaren 1999 började jag mitt doktorandarbete på avdelningen för Brandteknik vid Lunds Tekniska Högskola, där jag för närvarande driver ett projekt med målsättningen att producera underlag till en vägledning för hur osäkerheter skall identifieras, analyseras och presenteras inom ramen för en kvantitativ riskanalys. Projektet finansieras av Räddningsverket, och primärt område för studien är olyckor i teknologiska system såsom industrier, lager, transport/kommunikationer, samhällets försörjningssystem etc.

Inom projektet, vilket utgör stommen i min (kommande) licentiatavhandling, studerar jag värdet av kvantitativ riskanalys som beslutsunderlag, framför allt med avseende på hur osäkerheter behandlas. Arbetet kan grovt indelas i två huvuddelar. Den första behandlar dagens situation i Sverige och utomlands, där bland annat standards för riskanalys, riskbaserade regelsystem, samt ett större antal genomförda riskanalyser studerats för att kartlägga hur frågor kring osäkerhet behandlas i dagsläget. I den andra huvuddelen ligger fokus på tillgängliga metoder för osäkerhetsanalys, vad som krävs för att utföra analysen, samt på vilket sätt kvaliteten på riskanalysen som beslutsunderlag kan förbättras med hjälp av de olika metoderna. Målsättningen är att projektet skall avrapporteras innan årsskiftet.

I mitt fortsatta arbete mot doktorsavhandling hoppas jag kunna bredda verksam-heten något till att omfatta även andra verktyg för beslutsstöd. Dock fortfarande med fokus på olycksrisker i tekniska system, samt på hur de stora osäkerheter som alltid uppkommer när sådana system analyseras kan hanteras för att möjliggöra robusta beslut. marcus.abrahamsson@brand.lth.se


******************

Anteckningar från Risk och Etik, doktorandsymposium i mars 2001

Risk och Etik - en teoretisk introduktion
Professor Sven Ove Hansson inledde dagen med en föreläsning som gav en teoretisk introduktion till området Risk och Etik.

Olika beslutsteorier presenterades och analyserades utifrån det s.k. "utspädningsproblemet". Utspädningsproblemet är problemet med att utifrån moraliska bedömningar av handlingar som med säkerhet leder till ett oönskat utfall härleda moraliska bedömningar av handlingar som endast ökar dess sannolikhet. T.ex. den moraliska skillnaden mellan att p.g.a. vårdslöshet döda en annan person när man kör bil, jämfört med att köra så att sannolikheten för att döda någon i trafiken ökar med t ex 1/100, 1/1000 eller 1/1000 000. Vad händer med det moraliska problemet när sannolikheten för att döda någon med sin bil går mot noll?

Det konstaterades att både traditionell riskanalys (med objektiva sannolikheter) och utilitarismen (med subjektiva sannolikheter) har problem att hantera utspädningsproblemet. Dessutom ger dessa teoriers strikt opersonliga synsätt på risker (d v s att det inte spelar någon roll vem som får utstå risken så länge som den totala uppnådda nyttan överväger, även om nyttan helt och hållet tillfaller någon annan) ohållbara implikationer.

Slutsatsen blev att frågan om risk och etik traditionellt är felställd. Viktiga delfrågor har uteslutits, såsom t ex avsikten med en handling, och vem som utsätter vem för en risk. Ett förslag till en formulering av en moralisk princip som tar hänsyn till den typen av frågeställningar kan vara:

"Ingen skall utsättas för en risk såvida inte detta är ett led i ett rättvist samhälleligt system för risktagande som verkar till hennes fördel".

En sådan formulering erkänner enskilda personers rättigheter, samtidigt som den kräver en ömsesidig anpassning av individer till ett samhälleligt (och rättvist) system. Hänsyn tas alltså i detta fall till vem som utstår risken och vem som den gagnar.
/Sven Ove Hansson

Gen-teknik och gen-etik
Mattias Öberg (IMM) inledde diskussionen med en kortfattad beskrivning av vad en gen är, hur man sekvenerat det mänskliga genomet och vilka möjligheter detta öppnar. Vidare beskrevs att Sverige ännu inte anslutit sig till Europarådets konvention om mänskliga rättigheter och biomedicin samt att försäkringsbolagen har en frivillig överenskommelse till 2002 om att inte efterfråga genetisk information

Den efterföljande diskussionen kom att handla dels om hur den enskilda människan ska kunna hantera informationen som generna kan ge, dels om hur resurser till forskning och andra åtgärder bör fördelas.

I vilken mån man har skyldighet att sprida information om sina egna gener till andra berörda, t.ex. syskon och barn? Det konstaterades att genetiska rådgivare (som redan finns som yrkeskategori) i framtiden skulle kunna bli viktiga. Skulle vi vilja ha "genetisk information" om oss själva? En del ansåg att det beror på om man kan påverka ett eventuellt kommande sjukdomsförlopp eller ej, medan andra tyckte att det kunde vara meningsfullt att påverka hur man lever sitt liv i den händelse man vet att livet blir kortare än förväntat, även om inte själva sjukdomen går att påverka.

Det påpekades att uttryck såsom "alkoholist-genen" och "schizofreni-genen" framförallt har massmediala poänger. I de allra flesta fall handlar gen-diagnostik om att man med rimlig säkerhet kan förutsäga en viss riskökning. Sådana sannolikhetsuppskattningar är oftast mindre intressanta för individen än för t ex försäkringsbolag.

Genetiskt modifierade grödor går att ta patent på, men inte på växtsorter som utvecklats med konventionell växtförädling. Forskningsmedlen styrs åt det håll där de förväntade ekonomiska vinsterna finns, d.v.s. där man kan skydda sina upptäckter med patent.
/Christina Rudén och Mattias Öberg

Socialantropologi och risk: Fallet med tunnelbygget genom Hallandsåsen
Annelie Sjölander-Lindqvist inledde seminariet med en sammanfattning av händelserna kring byggandet av Hallandsåsen och de miljörisker som detta aktualiserat. Deltagarna konstaterade att det ur etisk synvinkel föreföll svårt att peka ut någon enskild individ eller organisation som bar ansvar för det inträffade. En åsikt som framfördes var att Banverket i egenskap av beställare borde ha ett huvudansvar för de etiska problemen i samband med byggandet av tunneln; andra menade att entreprenören borde ta ett större ansvar. En annan synpunkt var att man vid projekt av denna dignitet borde låta anställa en särskild "ansvarig etiker", på ungefär samma sätt som tidningar tvingas ha en ansvarig utgivare som kan ställas till svars för vad som skrivs i tidningen oavsett om det är han eller hon som skrivit den klandervärda texten. Förslaget ansågs dock vara alltför resurskrävande.
/Martin Peterson

Cost-benefit-analyser, jämlikhet och effektivitet
Patrik Nylander inledde med en beskrivning av grunderna i en cost-benefit-analys (CBA). Vi kan konstatera att CBA är effektivitetsorienterad, utan inslag av hänsyn till fördelnings-, rättvise- och jämlikhetsfrågor. Dessa antas kunna lösas inom ramen för den politiska processen med omfördelning mellan grupper. Det är viktigt att vi som tillhör skaran nationalekonomer klargör dessa grunder när vi pratar om CBA för att undvika diskussioner som mer handlar om begreppsförvirring än om CBA som instrument.

Vi hade en diskussion om möjligheten att CBA skulle kunna inrymma fördelningsfrågorna. Dessa bör dock behandlas i ett bredare beslutsunderlag där CBA är en del som representerar den effektiva fördelningen av resurser och andra underlag fångar andra aspekter. Sammanvägningen och beslutsfattandet sker sedan utanför "expertvärlden".

Tillämpningen av CBA diskuterades och det fanns en känsla av att den bör ske med lite mer eftertanke än idag. Jämförelser mellan sektorer, t.ex. transportsektorn och utbildningssektorn, är svåra att göra enbart med hjälp av CBA p.g.a olika analysförutsättningar. Den stora fördelen har CBA inom tydligt avgränsade beslutsfrågor där förutsättningarna är likartade.

Hanteringen av risker diskuterades också och hur tillämpningen av CBA påverkas. En traditionell CBA tar ingen särskild hänsyn till risker utöver vad som ryms i individens nyttofunktion. Med ett fastställande av maximala risknivåer för olika grupper och aktiviteter skulle tillämpningen av CBA på riskfrågor begränsas. En riskförändring skulle då bara accepteras om grundriskkravet var till-godosett och förändringen även uppvisar samhällsekonomisk lönsamhet. Problemet med val av maximal risknivå för olika aktiviteter och grupper återstår dock.
/Mats Andersson

Försiktighet och försiktighetsprincipen
Per Sandin inledde diskussionen med att konstatera att det finns många definitioner av försiktighetsprincipen och ingen av dem är egentligen allmänt vedertagen. Det finns dels versioner som är "argumentativa", som exempelvis återfinns i Rio-deklarationen. Dessa versioner av försiktighetsprincipen säger ungefär följande:

Om det finns risk för allvarliga eller irreversibla hot, skall inte kunskapsbrist kunna användas som argument för att inte vidta kostnadseffektiva åtgärder.

Denna tolkning ställer inte särskilt höga krav på försiktighet. En annan typ av definition är den "substantiella" - som direkt styr våra handlingar:

Om det finns ett hot som är osäkert, då är någon åtgärd en plikt.

Den senare anses mer krävande och är också den som svenska miljömyndigheter vanligen förespråkar. Traditionellt har försiktighetsprincipen starkt stöd i Sverige och den finns också inskriven i svensk lag.

Vi diskuterade vidare försiktighetsprincipen utifrån tre vanliga argument som anförts emot den, nämligen att (1) den är illa definierad, (2) den är absolutistisk, dvs den tillåter inga handlingar alls, och (3) den är ovetenskaplig. Det första argumentet, att principen är illa definierad samt vag och urvattnad stämmer väl med den mest kända formuleringen (den i Riodeklarationen). Det är dock inget argument emot försiktighet i sig. Det andra argumentet, att principen är absolutistisk och inte tillåter någonting, eftersom ofarlighet i praktiken är svårt att bevisa, diskuterades också. Vi konstaterade att försiktighetsprincipen framförallt är användbar i de fall då sannolikheterna för ett hot är små, eller mycket osäkra, samtidigt som de befarade konsekvenserna är mycket allvarliga. Vi kom också in på det faktum att vi i det verkliga livet ofta helt bortser från risker som är behäftade med mycket små sannolikheter. Det kanske inte ens är praktiskt möjligt att hantera mycket små sannolikheter i en beslutssituation. Det sista argumentet emot försiktighetsprincipen som vi diskuterade var att den är ovetenskaplig. Här konstaterades att principen i första hand är en beslutsregel som främst är tänkt att appliceras i riskhanteringsprocessen. Den är dock möjlig att använda även i vetenskapen (t.ex. vid val av frågeställningar och försöksdesign, samt hur man redovisar, och tolkar sina data).
/Ellen Bruno, Per Sandin och Christina Rudén

Debatt om etiska aspekter på djurförsök
Henrik Ahlenius inledde debatten med att ta upp två frågeställningar. Den ena var om hälsoriskerna för människor verkligen minimeras med hjälp av djurförsök? Han anförde neurosedynkatastrofen som ett exempel på när djur visat sig vara mindre känsliga än människan för en specifik exponering. Den andra frågan gällde om människan verkligen har en moralisk särställning bland djuren, eller skulle vi kunna utföra försök även på ofrivilliga människor så länge som nyttan med försöken överväger lidandet?

Debattörer var Karin Gabrielsson, ordförande i Stiftelsen forskning utan djurförsök och Lars Wiklund, Pharmacia.

Karin Gabrielsson argumenterade för att nya och validerade försöksdjursfria metoder för akut toxicitet skulle kunna finnas tillgängliga inom ett fåtal år om det skedde genom ett gemensamt internationellt samarbete och finansieringsansvar. Lars Wiklund menade att det dock finns problem med validering för tester av kronisk toxicitet, reproduktionstoxicitet och cancer, samt att förenklade testmetoder på t.ex. cellkulturer inte kan ge tillräcklig information för att kvantifiera kemiska hälsorisker för människa. Andra metoder bör alltid användas när det är möjligt och samtidigt bör omfattningen av djuranvändningen minskas så långt möjligt och de befintliga metoderna utvecklas.

Karin Gabrielsson menade att det inte finns någon moralisk skillnad mellan djur och människor. Lars Wiklund påpekade att det är svårt att gradera skillnader mellan olika djurarter, men att det ändå finns en moralisk skillnad mellan människan och andra djur. När det gäller djurförsök är den förväntade nyttan med försöken central.

Slutsatsen från debatten blev att viss användning av djurförsök f.n. är ofrånkomlig, men att det finns goda skäl att försöka minska försöksdjursanvändningen. T.ex. bör incitament för utveckling och validering av alternativa och kompletterande metoder ses över, och det internationella samarbetet inom detta område utvecklas. Huruvida människan intar en moralisk särställning i djurriket får vi återkomma till i kommande diskussioner!
/Christina Rudén, Lars Wiklund och Karin Gabrielsson

MEDLEMSINFORMATION

Medlemsmöte 27 september
Höstens första medlemsmöte anordnas torsdagen den 27 september, kl 16-18.30. Lokal: Konferensrummet på Socialmedicin, Norrbacka, 2 tr, Karolinska Sjukhuset (infart mittemot Karolinska Institutets huvudentré, förbi thoraxkliniken, en gul byggnad med torn).

PROGRAM

  • Professor Ragnar Andersson talar under rubriken "Risk ur ett folkhälsoper-spektiv". Ragnar Andersson har en bakgrund inom arbetarskydd och utveckling av säkerhet i kommuner. Han har nyligen tillträtt en professur i Riskhantering vid Karlstads Universitet och kommer att berätta för oss om folkhälso-inriktad riskforskning vid KI samt planerad verksamhet vid Karlstads Universitet.

  • Frågor och diskussion

  • Kort presentation av Riskkollegiet och dess styrelse, samt diskussion om kommande verksamhet. Idéer och förslag välkomna!

  • Social samvaro, med förtäring av landgång, öl/vatten, pris 55 kr.


Förhandsanmälan krävs beträffande förtäringen senast den 24/9 2001
Kontakta Riskkollegiets kansli på e-postadress riskkollegiet@riskkollegiet.nu eller per telefon 08-731 43 95.

Medlemsmöte 12 november
Nästa medlemsmöte planeras äga rum måndag 12 november, 2001, 16.00 i Stockholm på temat "Mitt perspektiv på risk". Separat kallelse skickas ut och information kommer att finnas på hemsidan.

Nya medlemmar
i Riskkollegiet är Sanny Shamoun, Mattias Viklund, Johan Enkvist, Bertil Flodin, Carl-Axel Stenberg och Kristina Blennow.

Medlemsregistret på webbplatsen
byggs upp successivt men bara med uppgifter som medlemmarna själva har godkänt för utlägg på nätet. Men det saknas sådan information från många medlemmar. Det är synd eftersom den öppna delen av medlemsregistret bör fylla en viktig del för Riskkollegiets funktion som nätverk. Har Du glömt, gå då in på webbplatsen och kolla om Du finns med. Beställ annars blanketten från kansliet, enligt vilken Du fyller i exakt de uppgifter som kan läggas ut, varken mer eller mindre.

Redaktion Kollegiets styrelse
Olof Söderberg, ordförande / ansvarig utgivare
Sven Ove Hansson, vice ordförande
Titus Kyrklund, sekreterare
Misse Wester-Heber, kassör
Ann Enander, ledamot
Jana Truedsson, doktorandombud
Christina Rudén, adj. doktorandombud
Marie Haag Grönlund, suppleant
Dick Hedberg, suppleant
Sten Grapengiesser, suppleant
Redaktör: Marie Haag Grönlund

Kansli: Sigbladh Administration HB
Box 10022, 181 10 Lidingö
E-post: riskkollegiet@riskkollegiet.nu
Tel: 08-731 43 95 Fax: 08-731 43 99
Postgiro: 63 58 95-6

Webplats: www.riskkollegiet.nu