Risknytt 2009:1

Risknytt är en publikation från Riskkollegiet – svensk förening för riskvetenskap

Innehåll i detta nummer

Moralfilosofin och riskproblemen, av Sven Ove Hansson, professor i filosofi vid KTH

Ord från ordföranden

av Jan Olof Snihs, ordförande för Riskkollegiet

Detta nummer av Risknytt utkommer i anslutning till årsmötet i maj 2009 och kommer därför att avspegla innehållet i Riskkollegiets verksamhetsberättelse.

Det gångna året för Riskkollegiet har varit både innehållsrikt och spännande. Vi har haft 4 intressanta seminarier, om ”Aktuella forskningsfrågor på riskområdet” av Sven-Ove Hansson på KTH i samband med hans mottagande av priset ”The Swedish Risk Academy Award”, om ”Riskvärderingsmodell för produktsäkerhet” av Kerstin Jönsson och Lotten Strindberg från Konsumentverket, om ”Elektromagnetiska Fält. Egenskaper, Risker och Riskkommunikation” av Björn Cedervall för Elforsk och om ”Riskfrågor i planarbetet” av Mikael Johannesson, Naturvårdsverket, Anne Norlander, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap samt Johan Lundin, WSB-group. Seminarieverksamheten är ett av de viktigaste sätten att sprida information om risker och riskhantering.

Vår webbplats har förbättrats och innehåller nu kontinuerligt uppdaterad information om nyheter på riskområdet. Detta har skett genom ett projekt vi kallat ”Förstärkt nyhetsbevakning och kommunikation för Riskkollegiet” med syftet att utöka kommunikationen med medlemmarna, att fånga in riskvetenskapliga nyheter och att kommunicera information om händelser (konferenser o.d.) som kan vara av intresse för medlemmarna. Gå gärna in och kolla själv på www.riskkollegiet.nu – nyheterna hittar du på första sidan och Riskkollegiets kartläggning av riskresurser under ”Riskinformation” i menyn till vänster.

Vi anser det mycket viktigt att behålla Riskkollegiets medlemmar och att utöka antalet ytterligare och det är medlemmarnas intresse och behov som formar kollegiets utåtriktade verksamhet t.ex. seminarieverksamheten. Vi vill att våra medlemmar också mera ger sig till känna med förslag till seminarier, utbildning, synpunkter på vår verksamhet etc. allt i syfte att förbättra vår service gentemot medlemmarna.

Genom muntlig information om Riskkollegiet, vad det är, vilka frågor och problem på riskområdet Riskkollegiet har på sin agenda osv., i samband med utbildning av studenter hoppas vi kunna öka intresset för riskfrågor och medlemskap i föreningen. Det har hittills skett vid Civilingenjörsprogrammet i Riskhantering samt Brandingenjörsprogrammet vid Lunds Tekniska Högskola.

Styrelsen har också själv under året rannsakat sin verksamhet i en verksamhetsanalys och utifrån den föreslagit en rad åtgärder att förbättra verksamheten i en verksamhetsplan för den närmaste framtiden. Det blir nu den nya styrelsens uppgift att granska denna verksamhetsplan och att ändra och komplettera vid behov för att sedan genomföra den.

Mera information om Riskkollegiets verksamhet finns i vår verksamhetsberättelse.

Styrelsen tackar för det gångna verksamhetsåret och alla som medverkat i verksamheten. Vi önskar samtidigt den nyvalda styrelsen vid årsmötet lycka till i sin verksamhet med nya utmaningar och insatser för medlemmarna och deras förkovran på riskområdet.

Jag och styrelsen för övrigt önskar alla en god sommar.

Jan Olof Snihs

Ordförande

Moralfilosofin och riskproblemen

av Sven Ove Hansson, professor i filosofi vid KTH

Riskbeslut har med självklarhet en moralisk komponent. Frågan hur stora risker vi har rätt att utsätta varandra för har moraliska aspekter som inte kan avlägsnas (även om de ofta försummas). Däremot har den professionella moralfilosofin hittills hatt förvånansvärt litet vägledning att ge i riskbesluten. En viktig orsak till detta är att moralfilosofer till allra största delen har fokuserat på sådana mänskliga beslut där konsekvensen av de olika handlingsalternativen är välkänd. Detta är ett slags idealisering (förenkling) som fungerar i en hel del teoretiska diskussioner. Men i det praktiska livet är denna förenkling oftast alltför grov. Vi vet sällan med säkerhet vad som kommer att bli följden av de olika alternativ som vi väljer mellan, och osäkerheten har alltsomoftast stor betydelse för våra svårigheter att fatta beslut. I riskfrågor blir detta särskilt tydligt. Det finns alltså stort behov av att vidga moralfilosofins vyer till att också hantera riskproblemen.

Utilitarism

Traditionella moralfilosofiska teorier har betydande svårigheter att hantera risker. Utilitarismen, enligt vilken vi ska maximera summan av det goda, får t ex konsekvenser som de allra flesta av oss skulle uppfatta som moraliskt orimliga. Enligt utilitarismen kan en ökad risk för en person alltid uppvägas av minskade risker för andra personer. Om man kombinerar utilitarismen med väntevärdeskalkyl av gängse slag blir det med självklarhet rätt att utsätta en person för en 50%-ig risk för en arbetsolycka i syfte att förhindra att 10.000 personer utsätts för en risk om 1 på 10.000 att dö.

Utilitarismens opersonliga hållning får också andra svårsmälta konsekvenser. Så t ex saknar det enligt utilitarismen betydelse om jag uppnår en fördel för mig själv genom att utsätta mig själv för en risk eller om jag gör det genom att utsätta en annan person för motsvarande risk.

Pliktetik

Andra moralteorier drabbas av andra slags svårigheter om man försöker tillämpa dem på riskproblemen. Det gäller inte minst pliktetiken, som hävdar att vad som är moraliskt rätt eller fel avgörs av i vilken utsträckning människor uppfyller sina plikter. Problemen för pliktetiken visar sig särskilt tydligt i det s k utspädningsproblemet, som kan illustreras med följande exempel: Det är förbjudet för mig att köra ihjäl en fotgängare. Det torde också vara förbjudet att köra på ett sådant sätt att sannolikheten är 1 på 10 att köra ihjäl en fotgängare. Men det är alldeles uppenbart inte förbjudet att köra på ett sådant sätt att sannolikheten är 1 på 1.000.000.000 att köra ihjäl en fotgängare – i så fall skulle det vara förbjudet att köra bil överhuvudtaget. Var drar vi gränsen, och varför? Man skulle kunna tänka sig en sannolikhetsgräns, men en sådan kan inte ta hänsyn till den skillnad man skulle vilja göra mellan risker som är förenade med olika grad av nytta. Ska vi ta sådana hänsyn gör vi i praktiken ett slags avvägning mellan nyttor och risker. Ett sådant avvägningstänkande är främmande för pliktetiken, och vi hamnar då naturligen i en utilitaristisk teori – med de problem som jag nyss redogjorde för.

Mer än en sannolikhetskalkyl

För att kunna hantera riskproblemens moraliska aspekter krävs en avsevärd utvidgning och omarbetning av gängse moralfilosofiska teorier och tankesätt. En viktig utgångspunkt för detta arbete måste vara att det är betydligt mer än utfallens allvarlighetsgrad och sannolikheter som påverkar vår moraliska bedömning av en handling med osäkra konsekvenser. En moralisk analys av risker måste ta upp också sådana frågor som inte får plats i en vanlig riskanalys. Det är framförallt viktigt att undersöka vem som utsätter vem för risker, och med vilka syften.

Ett exempel: Att köra bil på ett sådant sätt att man riskerar fotgängares liv är en annan form av beteende än att försöka köra ihjäl en fotgängare. Den moraliska skillnaden mellan dessa båda former av förkastliga beteenden kan inte fångas i en sannolikhetskalkyl. Det är, med detta synsätt, riskerandet som mänsklig handling som bör bli föremål för moralfilosofisk analys, snarare än den abstrakta, från personerna frikopplade risken.

En grundläggande rättighet

Den enligt min mening mest lovande ansatsen är att utgå från att vi alla har en grundläggande moralisk rättighet att inte utan goda skäl utsättas för risker genom andra människors handlingar. Frågan är då vilka skäl för riskhandlingar som är tillräckligt goda för att kunna accepteras. Detta kan låta som en trivial omformulering av problemet, men den är långtifrån trivial. Genom att formulera frågan på det sättet gör vi den mycket tydligare, och det blir lättare att se problemen med traditionella förhållningssätt. Att risken är liten kan knappast vara ett godtagbart skäl att godta den, om den inte för något gott med sig. Att risken medför nytta för andra än dem som utsätts för den är inte heller ett tillräckligt skäl att godta en risk. Det kan inte med självklarhet vara rätt att utsätta somliga personer för risker i syfte att andra personer ska få del av någon nytta.

Ett mera rimligt synsätt är att tänka i termer om ömsesidig nytta. Var och en av oss tar ständigt risker för egen del i syfte att själv uppnå fördelar av olika slag. En hel del sådana risker är allmänt accepterade av nästan alla människor. Så t ex tar vi alla de risker som är förknippade med att resa och förflytta oss. Denna form av risktagande kan utvidgas (och är i praktiken redan utvidgat) till socialt risktagande som blir till ömsesidig nytta. Om du och alla andra får köra bil och därmed utsätta mig för risker, så får jag köra bil och därmed utsätta er för risker. Det vinner vi alla på (kan vi anta, och självklart skulle vi alla vinna på att göra trafiken säkrare). Resonemanget kan utvidgas så att vi också byter ”äpplen mot päron”, dvs byter oliks slags risker och nyttigheter med varandra. För att detta ska vara rimligt krävs det givetvis att alla får en rättvis andel av de fördelar som risktagandet ger.

Ömsesidigt risktagande

Vi kan uttrycka detta på följande sätt:

Ingen ska utsättas för en risk såvida inte detta är ett led i ett rättvist samhälleligt system för risktagande, som verkar till hennes egen fördel.

Detta är ett förslag till allmänt kriterium för när risker ska godtas i samhället. Självfallet är det i behov av precisering i olika avseenden. Men framförallt är detta ett sätt att, på moralfilosofisk grund, sätta en annan dagordning för riskdiskussionen än den som oftast uppkommer ur riskanalysen. Traditionellt bedömer man risker efter om den sammanlagda nyttan överstiger den sammanlagda risken. Enligt det synsätt jag förespråkar måste vi utgå från att varje individ har en grundläggande rättighet att inte utsättas för omotiverade risker. För att det ska vara godtagbart att hon utsätts för en risk krävs en motivering till varför det är acceptabelt att just hon utsätts för den risken.

Om vi rätt ska kunna förstå riskbeslutens moraliska aspekter kan vi inte nöja oss med att betrakta risker som ett slags opersonliga, fritt kringflytande entiteter. I stället bör vi fokusera på de mänskliga handlingar som innebär risktagande, och på den mångfacetterade frågan vem som utsätter vem för vilken risk och med vilket syfte. Vi måste finna ett sätt att göra reda både för varje individs rätt att inte bli exploaterad genom riskutsättning och för det legitima behovet att väga risk mot samhällsnytta. Rent begreppsligt blir en sådan analys betydligt mer komplicerad än den gängse riskanalysen, men detta är oundvikligt om vi alls vill göra reda för de etiska aspekterna på risk.

För läsning

Sven Ove Hansson, “Ethical criteria of risk acceptance”, Erkenntnis, 59:291-309, 2003.

Sven Ove Hansson, “Social Decisions About Risk and Risk-Taking”, Social Choice and Welfare 29:649-663, 2007.

Notiser

Skicka gärna tips på nyheter till Risknytt: riskkollegiet@riskkollegiet.nu

Ny lärobok i miljöriskanalys

En lärobok på svenska i miljöriskanalys har nyligen kommit ut. Författaren, Tomas Öberg, är docent i miljökemi vid högskolan i Kalmar. Läs mer om boken här hos förlaget, Studentlitteratur.

Krisinformation.se - Svensk portal för krisinformation

På www.krisinformation.se beskrivs vilket ansvar myndigheter, länsstyrelser, kommuner och andra ansvariga aktörer har före, under och efter en krishändelse och vilken beredskap som finns för att förebygga kriser. Vid en allvarlig händelse skapas en särskild krissida där allmänheten ges en översiktlig bild av vad som har hänt och vägledning för att snabbt hitta den sökta informationen genom länkning till de aktörer som har ansvar.

Riskrelaterade forskningsrapporter från MSB (Räddningsverket)

MSB har gett ut fyra nya riskrelaterade forskningsrapporter: Värdering av olycksrisker : etik och riskvärdering, Evaluation of accident risks : status and trends in risk analysis and evaluation, Värdering av olycksrisker : risksociologi och demokratisk riskvärdering samt Värdering av olycksrisker : nationalekonomi. Du kan ladda ned rapporterna gratis här.

Om risknytt

Risknytt är ett elektroniskt nyhetsbrev från Riskkollegiet - föreningen för svensk riskvetenskap.

Redaktion: Riskkollegiets styrelse.

Ansvarig utgivare: Jan Olof Snihs (ordförande i Riskkollegiets styrelse).

Redaktör: Per Wikman-Svahn.

Riskkollegiets kansli:

Sigbladh Administration HB, Box 10022, 181 10 Lidingö

E-post: riskkollegiet@riskkollegiet.nu

Tel: 08-731 43 95

Fax: 08-731 43 99 Postgiro: 63 58 95-6

Webbplats: www.riskkollegiet.nu